Så här ser det ut idag i Södra Bergfors, men vår stughistoria börjar egentligen redan 1959. Jag var tre år, lillebror knappt ett, lillasyster enbart en möjlighet i framtiden. Förutsättningarna: två små barn, en arrenderad strandnära tomt i väglöst läge, förmodligen toktajt budget, en regnig sommar – vad får vi då? Jo, givetvis ett ypperligt att tillfälle att kicka igång ett utmanande byggprojekt. På så vis som unga föräldrar alltid har gjort och gör än idag. Så då kickade mina unga föräldrar igång.
Den första byggsommaren var alltså blötlagd. Rejält, enligt vad sägnen säger. Familjen i tält, blöta blöjor och matlagning på spritkök, parallellt med att stommen till stugan restes. Modernt skulle det vara, så en A-frame var ritad – en triangelform helt rätt i tiden. Modellen lär vara kanadensisk till en början, med brant taklutning för att snön inte skulle samlas och tynga tak. Läckert blev det i alla händelser. Efter den första sommaren följde en lång rad somrar med kontinuerlig uppdatering av stugkomplexet; grillplats, solplatser, vedeldad bastu, sovstuga, utediskbänk, brygga.... Det förskönande minnet talar om långa sommarlov vid Bottenviken med ständig sol och värme.
Så passerade 45 år och dags för nästa generation – jag och min fru (artistnamnet UK) tog över en A-frame i behov av renovering. Rätt stort behov visade det sig, lika bra att bygga nytt. Men kulturarvet ville vi vårda så vi skissade på en uppdaterad A-frame. Vi ritade, UK byggde modell och det blev nästan bra. Vi fastnade på en lösning för entré i den tänkta glasade gaveln mot havet. Efter hårslitande följde acceptans och professionell hjälp. Vips var entré såväl som viss svårmöblerad planlösning inget problem länge. Östra triangelgaveln blev en glasad fasad, en hyfsad 160-tummare ständigt visande vacker vy över Bottenviken. Entréer med taklyft skapade interiör yta som gjorde möjligt att disponera effektivt.
Men vårt paradis byggdes inte på en dag – snarare tre somrar. 2014 snurrade vi bastun ett kvarts varv och fräschade upp för att fungera som en hyllning till hygienen. 2015 byggde vi ny sovstuga och ett förråd med torrclosette, a.k.a dass. 2016 blev det då dags för huvudattraktionen att färdigställas. Från Martinsons levererades en byggsats med träklossar som skulle fogas samman till en A-frame. Klossarna var massivt KL-trä i färdigsågade moduler. 120 mm korslimmat trä för tak och vägg, 170 mm för de självbärande golvsektionerna.
Vid det laget hade kompetensgränsen för oss och våra medhjälpande släkt och vänner nått sin gräns. Proffs var anlitade för montering av byggsatsen och det fungerade alldeles utmärkt. Ett litet (nåja...) missöde uppstod, trots proffs. Golvsektionerna var förstås först på plats och lite missnöjd blev jag – vi hade nog trott att träsektionerna skulle vara vara finslipade, men det här golvet var ganska grovt. Så medan lyftkranen hanterade de tunga sektionerna började jag fundera på att lägga in ett trägolv alternativt hyra av en rejäl slipmaskin. Ser då i ögonvrån en märkning på en sektion, pil pekandes ned mot backen och en text upp. Hmmmmm.... försynt harkling och undran riktades till byggarna. Jomenvisst, golvet var monterat upp och ner. Ridå. Eller det löste sig förstås, bara att svära, lyfta och baxa ett par timmar så var golv och tillvaro på rätt köl igen. Glädjen återvände, inte minst i form av viss tillfredsställelse i att även proffs gör samma dumma misstag som en själv. Tack för det!
Den första byggsommaren var allts
