Nä, man blev inte stjärna, inget låtskrivargeni , ingen ny Bill Evans (googla, ni olärde!) på pianot. Men musiken har ändå alltid surrat omkring mig, understundom även framkrampad av de egna prinskorvarna till pianofingrar.
Det började med sedvanligt plinkande på pianot hemma, pappa var ju hobbypianist. Långt före Kulturskolans tid blev det även ett par terminer med pianotimmar i skolan med mer eller mindre inspirerande pinaopedagoger. Färgstark var Erich Stoffers, tysk tolvtonskompositör och kantor, med ett milt uttryckt konstnärligt temperament. Fint minne när han i ett klassrum jagade upp sig över en stökig klass och dängde en fotboll genom tramporgels tygklädda baksida – en riktig högerslägga värdig en tysk snaggad mittback av 60-talssnitt.
Med tiden blev det popjazzband i god sjuttiotalsanda. Klaviaturen satt då i ett halvt ton supercoolt Fender Rhodes elpiano. A must have i den genren. Största merit? Förband åt the one-hit-wonder Factory ("Efter plugget") på Skellefteå Isstadion. Nåja, succéerna ramlade inte över en, men det var kul!
Sedan långt avbrott från det offentliga. Sedan coverband i flera år. Tunga turnéer till bland annat Överklinten, Lövånger och Fällfors. Några tillfälliga gig därefter, men numera handlar det mest om att plåga fru med jazzmisshandel.
Musikkarriären tonade alltså bort som en trött efterklang. Talangen var förmodligen inte tillräcklig och därför blev det kanske inte så mycket rutin heller. Känner för Salieri, samtida med Mozart men aldrig i närheten av att nå samma musikaliska nivåer. "Gud, varför har du givit denna min kärlek till musiken, när jag inte fick talangen", som han uttryckte sin förtvivlan i filmen Amadeus (fritt ur mitt minne). Inga jämförelser i övrigt för min del ska sägas.
Men mycket musik blir det ändå. Just nu bland annat engagemang i föreningen Skellefteå Musikaliska som jobbar med att stärka och utveckla Skellefteås musikliv med fokus på unga musiker.
Bilderna är från en konsert i Sara kulturhus januari 2024 med fem unga lovande band; SoulMate Society, Hök, Barons Court, Kjells Bänk och de unga kaxiga tjejerna i Röda naglar.
Dom kan nog bli nåt.
Röda naglar
Röda naglar
