Haparandas exklusiva spa-hotell en kall, snöig och blåsig januaridag 2011. Vi lyxar till det med bastu, simning i uppvärmd utepool, god mat, övernattning och allt annat som ett medelålders, medelklassigt par gör när man ska "unna sig". Vi tänkte toppa spa-upplevelsen med ett dopp i den takplacerade badtunnan. Skön kontrast mellan varmbad och snöstorm var den grundläggande idén.
Och visst var det skönt att glida ner i 35-gradigt vatten efter att ha hasat ut i Foppatofflor och badkläder genom stormig vinterkväll. Med frost i håret och nöjda miner ger vi vår gestaltning av de japanska snöaporna i Jigokudani Monkey Park i Nagano. Ni ser bilden framför er? Av lättförklarliga skäl har vi själva inga bilder.
Men det får vara måtta med livsnjutningen, dags att stiga upp för att transformera oss till restauranggäster. Jag hasar mig hastigt (fortfarande råder snöstorm och kyla) till exitdörren. Ryck, ryck, ryck. Nähä. Bank, bank, bank. Nähä. Fan, vi sitter fast i vår kylslagna spatillvaro som snabbt degraderades till isinferno, om man ska jobba med kvällstidningsrubriker.
Snabbt tillbaka till badet för upptining. Ny hasning för att spana ner på gården – icket en människa att larma. Jo, men där kanske en lösning: En slags spång löper mot ytterligare en port till den förhoppningsvis civiliserade och varma världen. Jag plumsar iväg genom djupsnön som elakt omfamnar mina nakna ben. Det var inte vackert, funktion och måluppfyllelse prioriterades före estetik.
Dörren nås och går att öppna! Yes!
Nu återstår bara en rusning nerför yttre trappor, över gården till receptionen för att förklara vår belägenhet. Kanske även viss förhoppning om förskräckelse, ursäkter och akut hjälp. Kanske bjuda på en varm Irish Coffee som tröst? Nåja, vi fick nöja oss med ett "men va konstigt", "jag går väl upp och öppnar då". Jo, men tack ändå.
Annars var det en fin och minnesvärd weekend. Och det ska aldrig vara lätt att skaffa sig en bra story.
