Jag är inte bara fritidsfotograf. Jag har också haft ett yrkesliv. Kommunikatör har jag oftast kallat mig, ett bekvämt svepande uttryck för en roll som varit mångsidig. Kunde väl aldrig bestämma mig för vad jag mer specifikt skulle bli när jag blev stor. Blev allt. 
Sedan 2008 har jag levererat kommunikation via mitt eget företag Jonas Lundqvist information ab. Nu, i nådens år 2024, håller jag på att fasa ut från yrkeslivet. Har sysslat med denna downsizing i två år, så sakta men säkert... Bra läge att blicka tillbaka och summera i alla fall. 
Grafisk design, text, projektsamordning, webb, sociala media, PR – många delar blir det om vi ska dissekera vad jag sysslat med. Oftast har det varit en mix av allt detta i samma uppdrag. Kommunikatör fick alltså bli titeln.
Låt mig leverera lite retrospektivt exemplifierande.
När bredden är din spetskompetens
Specialist var jag inte ämnad att bli. Däremot var förutsättningarna mer gynnsamma för att ta ett helhetsgrepp på ett företags eller organisations kommunikationsbehov. Som kommunikatör har Västerbottensteatern och deras avdelning Nordiskt Berättarcentrum (NBC) varit min enskilt största uppdragsgivare. Speciellt stor omsorg har jag ägnat Berättarfestivalen. Sedan starten 2009 har jag haft ansvar för all kommunikation och även till en början agerat producent. Jag har också jobbat med övrig kommunikation för både NBC och teatern i övrigt. I detta har ingått att hantera teaterns presskommunikation; pressrum online, pressreleaser och pressträffar.
Ett annat stort uppdrag var rollen som samordnare för norra Sveriges del i firandet av Carl von Linnés 300-årsdag. Året var 2007 och uppdraget hade jag under övergången från att vara anställd i Hugin & Munin Kulturinformation till att starta eget. Linné 300 var ett internationellt firande med hög svansföring. Hög akademisk nivå (en utmaning för den helt utan akademiska poäng), högtidsmiddagar med såväl kung som kejsare till bordet (inte vid mitt bord dock) och hög mediaintensitet. Men det inrymde också en mängd arbete på gräsrotsnivå. Många besök hos trädgårdssällskap i norr blev det. Och i mitt uppdrag ingick allt det en kommunikatör förväntas fixa. Som att klistra 500 etiketter med en bortglömd EU-logo på tryckta foldrar.
Liknande uppdrag, men i mindre omfattning, har jag förstås också hunnit med genom åren.
I böckernas värld
Komplext, slitsamt, stressigt, utmanande ( sa nån deadline igår?), men kanske det som bokstavligt talat lever längst i minne och bokhylla. Som mervärde har bokproduktion gett mig i inblick i nya sammanhang, historisk insikt och möten med spännande människor och organisationer. Företagshistoria, idrottskultur, danskonst... många teman har engagerat mig. Mestadels grafisk form och produktion, men också en hel del redigering och innehållsdiskussioner. Bli klok – läs en bok!
I företagsbiblioteket hittar vi bland annat:
Bygdens lag – en kärlekshistoria. Om Skellefteå AIK:s guldkantade hockeyhistoria 1943-2022. Text: Robert Tedestedt.
Lindbäcks – husbyggare med traditioner. Familjeföretag som 2024 fyller 80 år. Grattis! Text: Lars Westerlund.
A Tribute To The Last Waltz. Boken om Skellefteåbandets succéhyllning till The Bands klassiska avskedskonsert. Text: Per Strömbro, Thomas Lindgren m fl.
Masonite. Materialet från Rundvik som var med och byggde folkhemmet. Text: Jonas Fröberg.
Kraften. Fortsättningen på Skellefteå Krafts historieberättande, nu om åren 1996-2024. Levereras från tryckeriet april 2025. Text: Lars Westerlund och Seved Lycksell.
Och så företagshistoriska böcker om Olofsfors Bruk och Martinsons, danshistoria om Eva Dahlgren och flera andra produktioner. Läs en bok – det blir bra!
Printad arbetsglädje
Jo, jag får medge att jag har en viss kärlek till det printade mediet. Så glad är jag för att haft förmånen att få producera en hel det material som producerats i tryckpressar. Högst omodernt, men fortfarande en väldigt skönt känsla med formgivning applicerad på papper. Prassel, prassel. Foldrar, affischer, magasin, årsredovisningar, böcker.... alla förekommande varianter är prövade. Oftast har den grafiska produktion varit integrerad med andra delar av kommunikation, därför har jag kunnat använda min bredd i kompetens. Text, form, redigering, bildval – allt har mixats på ett sätt jag gillar.
Här är det på sin plats att nämna bildens betydelse i grafisk design. Helt avgörande egentligen. Med en bra bild är halva jobbet gjort. Så cred ska gå till alla skickliga fotografer vars bilder jag fått glädjen att jobba med. Tack Patrick Degerman, Paulina Holmgren, Jonas Westling, Johan Bergmark och många andra.
Listan på uppdrag blir lång. Jag tar den inte här.
Digital design dominerar
Traditionell print är skönt, men digital kommunikation är förstås en självklarhet i vår tid. Att jobba online, med med omedelbar direkthet i publiceringen, har onekligen sin tjusning. Sociala media har varit en kontinuerlig del i den dagliga kommunikationen. Dessutom har jag fått vara med och producera en hel del webbplatser. Samarbetspartner har då varit Icedor Johansson, som styrt upp både UX och allt det där tekniska backend. (Och mig, när jag virrat bort mig bland ettorna och nollorna.) Kolla icey.se
Webbproduktionen har till stor del glädjande nog hamnat inom kulturområdet. Och av inte så outgrundlig anledning (läs: eget intresse) har jag ofta hamnat i jazzvärlden. Det började med ett pro bono-jobb för Monica Zetterlund-sällskapet. Monica Z är en de stora i svenskt musikliv, men sällskapets sajt var ärligt talat bedrövlig. Så jag erbjöd mig att fräscha upp den. Så blev det och nu fortsätter jag att administrera den. Kolla in monicazetterlund.se
Ur det kom uppdrag att producera ny webb för såväl Stiftelsen Svensk Jazz som den klassiska svenska jazztidskriften Orkesterjournalen. De hette tidigare Tidningen Jazz, men har förnuftigt nog bytt tillbaka till det ursprungliga Orkesterjournalen. Så sidhuvudet har fått ny design sedan jag och Icey gjorde webben för ett par år sedan.
Andra webbjobb är medverkan på beställarsidan för Västerbottensteaterns webb, design och produktion av Fabula Storytelling och författaragenterna Grand Agency. (För övrigt kollegor från det där jobbet med Linnéåret.)
Ordens makt
Men egentligen vill jag nog skriva. Orden. Kanske den stora romanen kommer nu när yrkeslivet stillnar av något? Nja, så blir det nog inte. Kanske inte det som är målet heller. Jag får glädja mig åt att det i alla kommunikationsuppdrag har ingått åtminstone en gnutta formuleringskonst. Som när man ska försöka hitta en balans i att såväl locka besökare som hålla distans under pandemidrabbad festival (bilden). 
Många pressreleaser har det blivit. Men också allt från projektbeskrivningar, där varje ord ska vägas på den där guldvågen, till magasinsartiklar där man får blomma ut lite mer. Oavsett ämne och avsikt har det ställt krav på värdering av orden. Därför har även de torraste rapporterna bjudit in den där pirrande känslan av utmaning.
Ordens makt och förmåga. Läs!

Back to Top