Han fyllde 300 år, blomsterkungen Carl von Linné. Året var 2007 och det skulle förstås firas med den högsta svansföring som den akademiska världen (svensk edition) kunde vifta till med; hederskommitté med kunglig glans, internationella utbyten på kejserlig nivå, fullt ställ från den akademiska världen, glansiga praktverk i bokpressarna, högtidsfestligheter där det frasade av frackar och krinoliner – ja, ni förstår.
Men innan jag raljerar mig alldeles åt fanders ska också påminnas om det massiva arbete som lades ner på gräsrotsnivå. Ideella entusiaster runt om i landets trädgårdsföreningar ordnade kunskapsdelande event och skolvärlden engagerades. Programmet var massivt kort sagt.
Jag hade uppdraget som någon form av samordnare/kommunikatör i norr, mitt sista stora uppdrag för Hugin & Munin kulturinformation innan jag startade eget. Många besök hos trädgårdssällskap i norr blev det. Och i mitt uppdrag ingick allt det en kommunikatör förväntas fixa. Som att klistra 500 etiketter med en bortglömd EU-logo på printade foldrar.
Ett minnesvärt år var det.
Hög akademisk nivå (en utmaning för den helt utan akademiska poäng), högtidsmiddagar med såväl kung som kejsare till bordet (inte vid mitt bord dock) och hög mediaintensitet. Middagen för japans kejsare på Uppsala slott var en storslagen tillställning, med generös bjudning av såväl kulturinslag som ädla drycker. Den japanska ambassadören fick feeling och bjöd på svensk snapsvisa till nubben. Fullt i klass med Orphei drängar där uppe på balkongen.
Mellan högtidligheterna (det vill säga den mesta tiden) handlade det mycket om projekt med kunskapsöverföring, kommunikation och planering av event. Det viktiga vardagsjobbet helt enkelt.
Avslutningen på året lokaliserades till Ishotellet i Jukkasjärvi – exotiskt så det förslog. Eleganta coola högtidligheter varvades med kultur on stage och spektakulära nycirkusliknande inslag. Bra party blev det också i vinternatten. Bäst show levererade en svensk astronaut som kastade (eller försökte kasta) snöboll på en svensk kung – jag nämner inga namn.
Själv avslutade jag med ett försök att smyga in i mörkret på hotellrummet utan att väcka sovande fru. (En del har ju förstånd att sluta festligheterna på topp.) En öppen garderobsdörr var svår att se i mörkret. Resultat: krossade glasögon. (Vilket påminner mig om kombinationen arbete – glasögonkross, det får vi återkomma till i annan story.)
Jo, nog firades Mr Flower Power seriöst det året. Kul att ha varit med om.