De står där på fönsterbrädan, pappas tomtar. En prydlig julparad som kopplar ihop mig med barndomen. Den första tillverkades för ca 60 år sedan och sedan kom det en ny modell nästan varje år. Tillverkningen fortsatte i närmare fyrtio år, om minnet inte fallerar helt.
Varje årsmodell tillverkades i ett imponerande antal – det var ju många i familje- och vänkretsen som fick med sig en tomte i Lundqvist-design hem efter julfesten.
Nisses trio tillhör mina personliga favoriter. Gästartist i form av refrängsångerska kompletterade musikgänget som också fick plats på den utescen som ett år blev pepparkakshus under julbaket här hemma. Förlaga var ett annat kulturarv – "Snäckan", utescenen på Nordanåområdet i Skellefteå. Om än något arkitektoniskt naggad i kanten.
Jag ärvde inte småpillerilltekniken. Eller kreativiten. Ej heller det tålamodet som krävdes. Kärleken till musiken delade vi däremot, min far och jag.
